Flugan försöker och försöker men fönstret vill inte släppa igenom.

Så genomskinligt men ändå så hårt.

Det enda som går är elden men den brinner ut och ger upp tillslut. 

Frågan är bara när glaset släpper taget

Känslan av att vara så otroligt lycklig men samtidigt undra om man verkligen förtjänar detta sköljer över en varje gång mörkret faller.

Jag vet att det är såhär det ska kännas
samtidigt väntar jag på att rosens taggar ska skära genom huden

Livet går vidare
Var ära jag?

Jag vägrar. Punkt punkt

Vad hände nyss?!
Tiihhiii ^^

Andra åker till.
Vissa åker med.
Jag åker ifrån och det gör ont.
Vad var det som hände?
Hur tänker man när man åker från något potentiellt riktigt bra till definitiv ångest och förmodat misslyckande?
Kravet på en stabil framtid är stor och nödvändig men att det som ger dig fjärilar i magen lider känns inte rättvist..

Långt bort känns så nära.
Men en evighet iväg väntar runt hörnet.
Jag blundar och springer.
Jag springer och blundar.
För vad som möjligen komma ska.
Allt beror på vad långt borta ger.

Vad gör jag när jag inte vill?

.........ja, du

Att vara en tillräcklig människa
Att känna
Att förstå

Att acceptera det omöjliga eller att ta steget och försöka