Lycka, tumult, krasch, kärlek?
Jag har aldrig varit med om det innan, rädslan växer men även
tryggheten, värmen och känslorna.
Jag vill inte bli sårad, jag tänker inte bli sårad.
Men varför ens tänka så?
Det börjar faktiskt försvinna sakta men säker.
Tålamod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar