Ännu ett år över, dock ska inte filosofin och minnena överösa tankarnas gång utan blicken riktas framåt mot det nya, osäkra, säkra och det fortsatta livet.

vill bara säga att detta året har varit något utöver det vanliga.
det var längesedan jag mått så dåligt och samtidigt har jag aldrig varit lyckligare.
Hinder har kommit och hoppats över, kraschats in i och synen på människor har
förändrats. Vänskapsband har knutits och lite mer.
Nej slutet av detta året har varit ett äventyr förhoppningsvis fortsätter det så.

Framtiden är oviss men det är endast en själv som kan forma den.

Känslan är härligt, nästintill underbar men jag saknar.
saknar värmen, skrattet och famnen.

Det kommer aldrig riktigt fram

Jag tar en natt i taget.
En natt närmare

Minnen kommer fram
framtiden väntar

Toner plus snurr är lika med vågor

Att sakna något innan det är borta.

Så många känslor att sortera.
Så många människor att ta hänsyn till.
Så många val att göra.
Varför är det alltid någon som blir utanför?

En känsla börjar smyga sig fram.
En helt ny känsla som är varmt välkommen.
Men ändå skrämmande.
Jag tappar aldrig kontrollen.

Save my soul.
Den går där borta

Städa, plugga, sova. sova? hmmm

:) What more can I say?

Undermedvetenhet vad ska jag göra med dig?

Lugnet har åter infunnit sig på kronåsvägen. tänk att allt som krävs är lite vanlig vardag.
Även om det är söndag idag

Brukar komma med små meningar/stycken här men nu är behovet för stort och jag vet inte riktigt var jag ska placera det. Finns inga bra ord som tillsammans bildar en liten mening om hur ja känner idag så här kommer det.

Vet inte hur jag ska tänka, är jag där är det hhur bra som helst vill inte bort, bort från värmen. Men när värmen är borta kommer känslan krypande, vill jag eller vill jag inte, förtjänar jag detta? För jag är ju glad. eller?

Nej måste nog leva efter vad jag säger och sluta överanalysera allt så jävulskt.. Eller vill jag det? just nu är det nog det farligaste ordet i mitt huvud. Eller. Varför ska det finnas över huvudtaget? Varför inte bara fortsätta på stigen man valt utan att fundera vart man kommer om man går andra hållet? Känslorna flyger som en flock med svalor stunden innan regn. flyger lågt, nära det farliga för att vid solljus lyfta igen och känna värmen. Upp och ner, ner och upp. Kukeliku!

Jag har hört att en mur bara är en bro på högkant?

Strävan efter en jävla massa saker.